Livet enligt Rosa

Godkväll bloggys.

 

Ikväll har jag gjort det här:

 

 

Med de här:

 

Framför det här:

 

 

Livet enligt Rosa. Världens bästa och pinsammaste barnprogram på samma gång. Vi plöjde halva säsong ett, skreksjöng bästa vinjettlåten och konstaterade att Rosa var Sveriges första och största videobloggare. Hade youtube funnits på hennes tid hade hon utan tvekan varit den musikaliska motsvarigheten till MissLisibell.

 

Hagaparken

Godmorgon kompisar!

 

Jag och Johanna (som tog dessa bilder häromveckan) var i Hagaparken igår. Här får ni fyra jävligt oskarpa men enligt mig höstfina bilder från vår promenad.

 

 

Här går vi med våra barnvagnar. (Ha ha. Skoja.)

 

 

 



Om en timma ska jag åka till Sveriges Radio och hänga där hela dagen för inspelning. Är nervös. Sådär nervös som man är inför att åka Balder på Liseberg, så att det känns som att man är konstant kissenödig ungefär. Fast detta är inte ens något att vara nervös inför. Jag berättar mer ikväll när jag kommit hem. Och då kommer jag dessutom ha en ny familjemedlem!!!! Som sagt. Berättar när jag kommit hem. Vi hörs.

 

@ Make Up Store

Igårkväll var jag på Make Up Store. Devote-Dasha bjöd på sminkevent och trots att jag är ca sämst i Stockholm på hur man sminkar sig så var jag ändå den som var där först av alla. Finns det någonting som denna icke-modebloggerska får en fet kick av att handla, då är det smink.

 

 

Hej, ja jag tänkte på den här hyllan här, jo jag bara undrar om jag kan få allt?

 

 

Makeup-artisten William visade något fint sätt att sminka sig i höst. Jag fnissade för mig själv, för jag kommer väl antagligen aldrig lära mig att lägga ögonskugga. Sedan skickade han runt ett par produkter till oss åskådare att känna på, bland annat en läppenna. Jag visste inte vad jag skulle göra med någon av dem (jag menar, hur vet man att en penna känns bra?) så jag skrev "KUK" på min hand. Det blev fint.

 

 

Där fanns mat, godis, mousserande och ett tiotal fashionistas. Och så jag.

 

 

Sedan fick vi konsultation av de andra makeup-artisterna som jobbade i affären. Jag fick en ögonskugga lagd på mig som kändes så KABOOM EYES!!!!!! att jag var tvungen att smsa Simon och be honom inte bli rädd när jag kom hem.

 

Innan man gick fick man varsin goodiebag med sjukt mycket Make Up Store-produkter, så nu är jag stolt ägare av bland annat tre ögonskuggor som ser prick likadana ut men antagligen inte är det. Me gusta. Nu ska jag ge mig på att försöka återskapa ögonskuggan från igår. Vi hörs.

 

Frölle

Ni vet de dagar när man vaknar, hör regnet smattra mot fönsterblecket, känner kylan krypa in i rummet trots all jävla isolering, när man springer barfota till köket och skriker TJOHOOOOOO för att man älskar allt som har med höst och kyla att göra?

 

Nej, inte jag heller.

 

Men jag vet hur man tar fina bilder på sin frukost och på det überdassiga (tack Skåne för detta makalöst fina och välbeskrivande ord) vädret utanför för att lägga upp det på sin blogg.

 

 

 

Sa jag förresten att min hårddisk räddades igår? Det gjorde den!!! Tobias kopplade in den i sin dator och sa "Alltså, eh... så vad sa du var problemet?". För där låg allting. Alla gamla vloggar, mina favoritfilmer och alla bilder 2009-2012. Jag blev helt paff. Det var alltså min dator som var problemet, för även min lilla jobbdator kunde visa dem utan problem. Jag fattar verkligen ingenting. Men å andra sidan är jag inte så jävla teknisk av mig heller.

 

Höst-Stockholm

Idag gick jag på stan med Jessika. Och jag fotade!!! Omg. Det kanske bor en liten bloggerska långt där inne i mig, trots allt. Här får ni se lite bilder.

 

 

Ett hus.

 

 

Jessika, som jag känt sedan åttonde klass, som hälsade på i Stockholm över dagen. Så mysigt med Västkustbesök, min hemlängtan kryper liksom ihop som en liten boll och purrar avslappnat.

 

 

Vi gick genom Gamla Stan.

 

 

Och på vägen dit sa jag "Jessika schyssta ta en bild på mig, det blir jättebra i bloggen om man varvar bilder på dig och mig och den fina miljön".

 

 

Obligatorisk fot-bland-löv-på-hösten-bild.

 

 

Och så får ni en sista bild på Jessika för att hon är så fin. Imorgon ska jag visa er bilder från bloggeventet jag var på ikväll. Nu ska jag gå och pussa på Simon. Hejdå.

 

Det känns mycket bättre att fota sig själv när det numera heter selfie istället för egobild

Om en halvtimma kommer en fotograf och ska fota mig till ett Hemma Hos-reportage (säger till när det publiceras, lovar). Jag har en stor, röd finne på hakan. Ska gå lös med täckstiftet alldeles strax.

 

Såhär svår och modellig ska jag se ut när hon fotar mig:

 

 

Har suddat bort finnen i mitt redigeringsprogram. Hehe. Thank god for retuschering. Har även gått lös med mitt 40mm fasta pancake-objektiv! Som jag har längtat efter härligt minimalt skärpedjup och en kamera som väger nada. Den står högst upp på listan över saker att ta med tillbaka till Stockholm på måndag.

 

Phöutöus part 2

Igår fick jag änteligen träffat Johanna som fotade mig i förra veckan! Vi åt sushi och diskuterade livets frågor som GTA, spexfoton och tatueringar.

 

Och så fick jag en usb-pinne med några av bilderna hon tog på mig i förra måndagen. Tänkte visa er några av mina favoriter. Clara-bomb om tre, två, ett:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Visst blev de bra!!! Personligen älskar jag den första och tampongbilden, för jag ser så himla skitunge-busig ut på dem. Vad tycker ni? Vilka gillar ni bäst?

 

Vill ni se mer av Johannas bilder finns hon på johannapetterssons.tumblr.com/.

 

Phöutöus

GOOOOOOOOD MORGOOOOOOON

 

Häromdagen skrev jag att jag skulle träffa Johanna, som fotade mig häromdagen. Det blev inte av, för jag behövde åka in till Splay för ett möte. Så bestämde vi att vi skulle ses igår istället. Vilket inte heller blev av, för Johanna gick och fick feber. Så nu har vi bestämt på nytt att vi ska ses imorgon, för att jag ska få bilderna hon tog på mig i förra veckan.

 

Dessa är fyra av de bilder hon skickat till mig som smakprov. Behöver jag säga att mina förväntningar på resten är pretty huge?

 

 

 

 

 

Vi hade lila-glädje-kontrast-kamera-vlogg-tampong-tema för att det skulle framhäva min personlighet så mycket som möjligt. Sjukt djupt och estetiskt, jag vet. Men som sagt: tycker det blev hur bra som helst, det lilla jag fått se. Sjukt grym tjej. Har bytt profilbild på facebook och allt.

 

FILMRECENSION: Rush

Hai pepul,

igår var jag, Simon och Emil Beer på galapremiären av formel 1-filmen Rush.

Därför presenterar jag härmed för er:

 

FILM: RUSH

En recension av Clara Henry.

 

 

Filmen handlar om en sjukt hunkig britt som heter något så klassiskt som James och hans fiende i världen, österrikaren Niki Lauda som kallar allt och alla för arschel. Båda två är formel 1-förare och sjuka vinnarskallar medan James är party dude slash playboy och Lauda ska framställas som en pedantisk besserwisser, fastän jag sympatiserade mest med honom eftersom han, trots hans lite-för-psykopatiska självförtroende, ändå hade vettigast åsikter och hade rätt i allt han sa trots att 1. ingen höll med för att alla hatade honom, och 2. han, som sagt, skulle framställas som någon man helst inte ska heja på.

Så filmen går ut på en hel del vroom-vroom, mycket närbilder på däck som snurrar, ögon genom visir och formel 1-bilar som skväller upp grus framför kameran i kurvor samtidigt som man får följa dessa två sjuttiotalsdudes medan de är världens sämsta förlorare mot varandra. Sen trappas allt upp när en av dem är med om vääärldens krasch (hade kunnat avslöja vem för det får man se i trailern men ni hade väl hatat mig) och bilen börjar brinna och hade det varit en Bond-film hade den även exploderat men det gjorde den inte och föraren åker in på sjukhus med feta brännskador och får lårhud fastsytt i pannan och sen kommer han tillbaka och så racear de igen och en av de vinner världsmästerskapen och snipp snapp snut så var denna verklighetsbaserade vroomvroom-story slut.

 

Så för att sammanfatta det hela tyckte jag att filmen var helt okej. Ja. Det sammanfattar väldigt bra. Tre av fem nässprayar.

 

Blog Awards 2013

Hej kompisar! Nu ska ni få se bilder från igår. Välkomna med på rundtur behind the scenes på Blog Awards 2013. NU KÖR VI (läs helst med övertaggad-programledare-från-östermalm-dialekt)

 

 

Jag och Simon, William Spetz och Tora, HejaInternet-Joakim och Melanie minglade runt bland stela kändisbloggerskor som inte kastade ett öga åt ens håll. Sedan samlades alla i rummet i ser på bilden ovanför. En scen med soffgrupper i olika höjder framför. Envy stod för underhållningen.

 

 

Här är vi alles. Mycket trevligt sällskap, umgås med dessa om ni får chansen!

 

 

Och sen vann jag Årets Vlogger, som jag skrev om tidigare idag. SÅ HIMLA COOLT. Var i chock i säkert en kvart efteråt. Höll på att börja grina och allt. Vet att Joakim filmade hela prisutdelningen i denna kategori, så om ni tjatar tillräckligt mycket på honom kanske världshistoriens sämsta tacktal hamnar på youtube.

 

 

Så fick alla vinnare ställa upp sig på rad och fotas. Kramade alla lite stelt, hehe jaa grattis Kenza kul att träffas jaa, men blev så lycklig när Rami Hanna (Årets Fotoblogg) kom fram, kramade om mig varmt och sa "GRATTIS CLARA! Jag kollade på dig på youtube senast igår. DU ÄR SÅ BRA!". Då blev jag lycklig ända in i själen.

 

Det var även där någonstans som jag, i den sjukt kvava lokalen, efter att vi stått och poseat för kameror i säkert tio minuter, vände mig om och sa Är jag den enda som är lökig? De andra skrattade nervöst och tittade bort.

 

 

Envy fick också pris för sin singel som sålt platinum. Då tog jag en bild. Fangurrrrrl.

 

 

Sedan träffade vi Andreas Wijk. På bilden ovan beskådas kampen Kanal 5 versus SVT.

 

 

Vi gick vidare till efterfesten på Sturecompagniet. Drack ett glas vin, stod utomhus och pratade en stund, och gick sedan när kön för att få komma in var som längst. Ha ha bitches, typ. Vi kom in gratis och stannade inte ens länge. Lol's on you.

 

 

Styrde stegen mot närmaste frityrmatställe och gick förbi den här mannen. Jag, Simon, Joakim och Melanie frös mitt i stegen, kollade på varandra och konstaterade att jo, det där var nog Skrillex. Då vände jag mig om och sprang. Sprang så fort benen bar mig med vinstbuketten studsande i handen, för att hinna ikapp denne dupstepens Lady Gaga. Och så fick jag en bild! Eller tre egentligen, för kameran ville inte samarbeta och jag förklarade på min ytterst stabila efter-otaliga-drinkar-och-ett-vinglas-engelska att It won't focus haha, Oh sorry now I blinked! Sorry sorry, Now it worked, thank you!


Sen kom vi mitt i natten tillbaka till vårt väldigt nedgångna vandrarhem utan varken fönster eller fungerande duschmunstycke och sov väldigt gott.

 

Jag var på bio ikväll

FILM: NOW YOU SEE ME

 

En recension av Clara Henry.

 

 

 

Det hela börjar med att fyra heeeelt otroooooliga men ganska karriärlösa magiker samlas till en kvartett av en, hittills okänd människa. Sen hoppar vi hejsan svejsan ett år in i framtiden och dessa fyra har nu en egen trollerishow i Las Vegas, tänk Melodifestivalen fast typ TIO GÅNGER STÖRRE och de går mest omkring och pratar väldigt manusenligt men sen plötsligt ska de där på plats råna en bank i Paris genom magi OCH DE LYCKAS och världen goes bananas och en man som jag glömt bort vad han hette, Dylan kanske, näst längst till höger på bilden, är polis/kommissarie/detektiv/smart guy sätts på fallet ihop med en snygg fransyska som mest blir diskriminerad för sin kvinnliga roll trots att manus ibland då och då försöker framhäva hennes rättigheter. Sen händer allt väldigt haikon bacon och det är en biljakt och nån dör och flera andra shower där de magiskt stjäl massa pengar och iiiiingen fattar hur förrän tills filmens sista femton minutrar, då allt ställs upp och ner och man kan riktigt höra hur manusförfattarna asgarvade medan de skrek PLOT TWIST!!!!!! i kör på kontoret i Hollywood.

 

Summa summarum tyckte jag alltså att filmen var riktigt bra fram tills kanske sista kvarten då allting skulle "förklaras" och förklaringen, kort sagt, sög. Första timmen och 41 minutrar får fyra av fem nässprayar, sista tio minutrarna får noll. Eller jo, ett litet sprut kan de få. Men det är mest för att Michael Caine är en dubbelgångare av min farfar.

 

Balipicelitos #3

Idag far ni annu fler Balibilder. Bara for att jag kan. Ni har inget val. Ni laser denna bloggen pa egna initiativ. Don't blame me att ni skrev in claraslife i sokfaltet.

 

Har har vi hangt idag.

 

 

Har ocksa.

 

 

Denna bilden tog Kimberly pa mig nar jag var pavag upp ur vattnet. Jag ba holy crap. Den ska jag lagga upp pa bloggen. Alla kommer bli saaaa avundsjuka pa hur javla idylliskt det ser ut. Ingen vet ju om att vi har mulet varje morgon och att det blaser svinmycket om kvallarna.

 

 

 

Balipicelitos #1

Hai bloggy. Har hittat stationara datorer pa hotellet!!! Vilket visserligen innebar en uppoffring av vara tre svenska bokstaver, men nemas problemas med uppladdning av bilder. Till skillnad fran nar jag satt i lobbyn i tva och en halv timme igarkvall och publicerade samma inlagg fjorton ganger innan det funkade. Jodeladiho.

 

Idag tankte jag visa er vad vi pysslar med har i Nusa Dua om dagarna.

Vi gor det har:

 

 

... och det har:

 

 

och det har:

 



Och det ar faktiskt helt okej tycker jag. Varnar eventuellt for valdigt gula bilder, har redigerat dem pa min laptop och sen fort over till den stationara, och jag inser nu att min laptops fargskala ar helt at helvete. Den som satte installningarna pa den maste gilla fargen bla.

 

FILMRECENSION

FILM: WORLD WAR Z

 

En recension av Clara Henry

 

 

Filmen börjar lugnt hemma hos familjen Pitt med pannkakor och gosekaniner, sedan hoppar de in i en bil och leker ordlekar och BAM IS THAT ZOMBIES????? Vilket jag blev lite besviken av, för zombies känns liksom redan gjort om ni fattar vad jag menar, men så lyckas familjen Pitt fly eftersom Pitt är kändis och har kontakter och de bor på en båt men så måste Pitt hitta ett vaccin mot zombieviruset så han lämnar sin familj. Så träffar han en militärbrud som är stencool och (spoiler alert) förlorar en kroppsdel men är totally chill with that, och de tar sig till en isolerad bas där de kan hitta vaccinet för Pitt har i hemlighet fattat vad som stoppar viruset because he is a smartass. Sen följer en lååång del av filmen där Pitt, militärbruden och random forskare springer omkring på basen för att hitta vaccin MEN SÅ BÖRJAR ZOMBIESARNA FÖLJA EFTER DEM och här någonstans skrek jag högt i biosalongen och idag har jag ont i ryggen för att jag spände mig så mycket för det där var intense and scary shit för någon som mår psykiskt dåligt av hoppa-till-scener.

 

Sen slutar det såklart lyckligt och jag ger filmen fyra av fem nässprayar.

 

Ny header wooooooo

Sitter på kontoret och ska skriva manus men har inspirationsbrist el giganto så jag gjorde en ny header. Ripoff från min youtubekanal men tycker det känns fräscht och nytt och färgglatt.

 

Vet att det är skitjobbigt med förändring, men tänk konstruktivt. Berätta gärna om ni tycker det är hit eller shit. Tycker ni alla att den är skithemsk så byter jag tillbaka. Annars får den sitta där tills jag tröttnar igen.

 

Headerbild/bakgrundbild 2013-07-03

 

Veckans mest lästa artiklar

16 år och smärtsamt kär igen MåndagskollenRecept: Halloween Cupcakes
En gratis blogg fr�n Devote.se. Starta en blogg du ocks�.  http://claraslife.devote.se